Sofia Aronsson

Klockan är strax 1 och jag är precis hemkommen från ett kvällspass på jobbet. När jag stack in nyckeln i låset och vred om tänkte jag att alldeles snart får jag krama om honom. Men jag kom på ganska snabbt att han inte alls är hemma, för han befinner sig denna helg i sin hemstad. Tomheten. 

Nätterna utan honom är konstiga och jag sover oroligt. Vänder mig om i sömnen för att krama om, men ingen finns där. Hur blev det såhär? Jag älskade ju att sova ensam och ha hela sängen för mig själv. Anledningen är enkel; jag är kär och beroende av hans närhet. 

Låt denna helg gå fort, för jag vill inte sova ensam längre.

Godnatt